När Sveriges ve och val (väl) blev en internationell nyhet
Vad gjorde att två svenska nyheter den gångna veckan avancerade till internationell media?
The New York Times webversion hade den 20 september överst på sidan en artikel om de inhämtade bärplockarna till de svenska skogarna. (http://www.nytimes.com/2010/09/21/world/europe/21sweden.html.) Times berättar om den misär de asiatiska arbetskraftsinvandrarna hamnat i, när förhållande för bärplockningen i norra Sverige inte blev som utlovats. En usel säsong, nästan utan bär att plocka, har skuldsatt dem istället för att ge inkomst. Bärföretagen flyr ansvaret och plockarna lever endast av kyrkans hjälp utan möjlighet att ta sig tillbaka hem.
På franska Le Mondes förstasida den 20 september var huvudnyheten skandalen i det svenska valet. En skandal är vad man pratar om här i Paris. Alla vännerna i den latinamerikanska kolonin och de franska vännerna har frågat och kommenterat. Vad gör valresultatet så sensationellt för dem har jag frågat mig? Ingen sa något när liknande saker hände i Belgien. Varför blev dessa två händelser nyheter?
Svaret kan ligga i att händelserna i de två artiklarna kanske är närmare sammanknutna än de kan verka.
De bangladeshiska och thailändska bärplockarna som gör det jobb ingen svensk vill göra är ett uttryck för det paradigmskifte som omärkligt ägt rum i det svenska jämlikhetstänkandet. Samma paradigmskifte som gjort att så många människor går och röstar på inte bara blåa partier utan nu även bruna. Det handlar om ett helt politiskt system och ideal som brutits ned.
Att SD rönt så stor framgång i det svenska valet blev en nyhet i franska Le Monde inte riktigt på samma sätt som när främlingsfientliga krafter fick makt i Österrike för några år sedan eller helt nyligen i Belgien och Ungern. Det är en skrämmande utveckling som delas av många europeiska länder. Att det sker i ännu ett litet land skulle i sig inte bli en förstasida i Frankrikes största dagstidning.
Hade det varit Schweiz (visste ni att kvinnor fick rösträtt där 1971?) eller Estland hade det inte varit fullt så franskt ögonbrynshöjande. Nu var det Sverige. Sverige som är modellen. Idealet. Det perfekta systemet som colombianer, spanjorer och fransmän pratar om hur de velat nå upp till. (Enligt min personliga erfarenhet är denna internationella uppfattning sann. Skrämmande, inte sant? Rasbiologiska institutets verksamhet inpå 70-talet och liknande svenska baksidor nämns sällan internationellt.)
Vilka logiska principer om nyhetsvärde följer detta? Det handlar som alltid om närhet. Det är dagsaktuellt och mycket nära i tid, javisst. Men vad gäller närhet i rum så torde de franska generalstrejkerna som pågår vara viktigare som förstasidesnyhet. Man måste vara beredd att dra paralleller för att förstå den direkta närheten för fransmännen (något mer än amerikanerna) i de här nyheterna. Och tänka något vidare kring närhetsbegreppet.
Nyheterna presenterades som ett förlorat gemensamt hopp. De kanske får nyhetsvärde genom att hoppet i sig står så nära människan, det sista som överger henne brukar man säga. Därför blev de nyheter.
Det gick upp för oss att till och med i Sverige lever en del människor under fullständigt ovärdiga förhållanden, utan att omslutas av socialsystem eller statlig hjälp när de behöver den. Ett hopp om jämlikhet, som om det inte dog, åtminstone falnade rejält när vi kunde läsa om att till och med Sverige valt in islamofober och invandringsfientliga i riksdagen.
